Och dag då?
Vaknar av att familjen gör sig redo till skola och jobb. Mimmi får hänga hemma minst 2 dagar till då det härjar kräkelibräksjuka på dagis.
Ibland måste man fundera. Jag funderar på hur bra jag har det. Det är när man blir sjuk som man faktiskt kan uppskatta allt som är självklart.
Något som inte är självklart är vänner. Men jösses vilka vänner jag har! Känner själv att jag har varit dålig på att höra av mig på sistone men tydligen har jag kvar alla vänner ändå.
Samtal, blommor, godis och choklad, skyddsängel, sms... Tack alla som hört av sig och hälsat via andra vänner för ni inte velat störa! Jag är rörd och lite häpen att det finns så många som verkligen bryr sig om mig.
Jag ska ge tillbaka, jag bryr mig om er alla också - har bara inte haft ork att visa det så mycket de senaste veckorna.
Idag ska jag försöka att inte vara helt sämst som mamma, hoppas jag orkar fram till lunch...
Mimmi fick mutas med en banan för att ställa upp på kort men det blev högst motvilligt ändå. Glader!
Dags att gå upp?
Nepp, nu ska jag krama min lilla solstråle!
