paulak.blogg.se

Vi letar efter en STOR familjehund som ungarna kan brottas med! Vi har ett gosedjur med tänder (Pepsi) som älskar mig över allt annat och bara älskar mig med kan acceptera resten av familjen. Jag vet! Det är mitt fel! Helt och hållet mitt fel! Men jag fick vad JAG ville ha. Jag är sjukt nöjd 😄. Men resten av familjen önskar en hundkompis att leka, gosa och brottas med.

Jag vet att det är mitt "fel" fast jag har fått den hunden jag ville ha. Han är min bäbis! Jag älskar bäbisar!

Vi har kollat på rhodesian ridgeback men affären sprack pga av att Peppe blev sjuk. (18 000 kr för en valp). Vi har nästan köpt en mops (18 000 kr) men jag fick panik av allt hundhår... 😚 Kollar på Grand Danois men känner att 5-7 år är för lite tid för all kärlek vi vill ge en hund.

Min sons högsta önskan är en schäfer. Jag och min man kan klara av uppfostran och stimulans men hår och all smuts? Jo ja kanske men kommer barnen att ställa upp om pappa är borta? Mamma sjuk? Kommer dom ens kunna hantera hunden?

I en svensk vanlig barnfamilj ska man inte ha hund. Det är för dyrt i inköp! Mat, försäkring, veterinärbesök och buffert för oförutsedda händelser måste ligga i var mans/kvinnas bakhuvud innan hundköp. Det är självklart och dyrt! Men ok!

Vi var så nära att köpa en Rideback men när Peppe fick en infektion i ögat samtidigt som vi kollade in valpen valde vi att lägga all energi på Peppe. Trots helförsäkring kostade denna infektion oss ca 10 000 kr. Det var värt varenda krona. Kommer aldrig ha ett oförsäkrat husdjur.

Jag är numer öppen för inköp av blandraser (som i vissa kretsar anses som friskare än renrasig) men jag är så nöjd med tryggheten från våran renrasiga pudel från en underbar kennel med livslång support och stöttning och det viktigaste HELFÖRSÄKRING.

Jag ser problemet bakom billig hund och dyr omkostnad - och har inte satt mig in in i de stackars djuren utan detta inlägg är helt egoistiskt utifrån min och min familjs önskan om en till familjemedlem.

Efter alla turer med misstänkt hjärntumör - som inte var hjärntumör - som sedan blev förstorade ventriklar??? i hjärnan och måste undersökas av experter i Uppsala - till slutligen en tillplattad hypofys (empty sella) är jag rätt trött på mig själv. Hur hänger man med sig själv i 4 veckor utan att bli galen? Lägg då till att jag varit nästan borta i huvudet, deppig, flottigt hår och hundra gånger värre än pms:ig.

Jag vill hänga med andra nu, lägga bort mitt eget skit i andras knän. Har ju massor med goa vänner som står ut med mig trots allt.

Nu när jag mår bättre vill jag göra så mycket. Skalade en banan till Mimmi till frukost. ojojoj vad jobbigt, vila!

- Mamma jag vill ha fläta!
-Japp! ojojoj jobbigt! Vila!

Får man fläta barn när man är sjukskriven?
Får man städa badrummet när man är sjukskriven?

Hoppas inte. Ska nog fråga läkaren idag. Hahaha vilket argument till mannen. Sorry älskling men läkaren sa att det måste du göra. Jisses, tror jag ska spela det kortet oavsett vad läkaren säger. Hahaha.

Vi har en deal, mannen och jag, han städar lilla toan och jag städar badrummet.

Lilla toan används endast av mannen och badrummet används av alla 5. Gissa om jag förlorade den dealen.

Mannen hatar att städa toa. Nästan lika mycket som har hatar lukten av mina skaldjur som jag ställt på bänken i köket kvällen innan och förväntat mig att han slänger ut i tunnan när han tar kvällspromenaden med liten röd pudel. Då blir han galen. 

- Vaddå, glömde du skalen? kan jag kläcka ur mig om jag är lite sugen på spänning...

Ibland måste man fundera. Jag funderar på hur bra jag har det. Det är när man blir sjuk som man faktiskt kan uppskatta allt som är självklart. 

Något som inte är självklart är vänner. Men jösses vilka vänner jag har! Känner själv att jag har varit dålig på att höra av mig på sistone men tydligen har jag kvar alla vänner ändå.

Samtal, blommor, godis och choklad, skyddsängel, sms... Tack alla som hört av sig och hälsat via andra vänner för ni inte velat störa! Jag är rörd och lite häpen att det finns så många som verkligen bryr sig om mig. 

Jag ska ge tillbaka, jag bryr mig om er alla också - har bara inte haft ork att visa det så mycket de senaste veckorna.

Idag ska jag försöka att inte vara helt sämst som mamma, hoppas jag orkar fram till lunch...

Egentligen är jag ju ganska glad, (lite gnällig kanske) och pigg men har varit helt utslagen i 4 veckor. Har en veckas sjukskrivning kvar och ska ta till vara på varje dag att boosta kroppen med c-vitaminer, dagsljus och vila.

Trots förkylning och yrsel har jag lyckats göra trolldeg till Mimmi. Eller jag blandade ihop ingredienserna sen fick JK knåda, jag blev trött...

Huset ser ut som om ett gäng troll har kommit inrusande med facklor och skrikit bränn, bränn, bränn. Hur kan så många kläder och prylar hoppa och lägga sig där dom absolut inte ska ligga?

Vill, vill ta hem! 

Vi åkte därifrån tårögda, glada och stärkta i tron om att vi kommer åka tillbaka och göra skillnad.

Vi fick middag hos Omi och hennes familj. Ris och kyckling som smakade himmelskt gott.

Vi hade med oss godis till barnen, det kändes inte så smart i efterhand. Det slutade med att 30 barn låg i en hög och slogs och en ettåring underst. 

PS vi hade också med bland annat tandborstar men det var ingen som klappade till någon för det.

Nu måste vi smälta denna upplevelse, är helt slut och tacksam för vad vi har hemma i Sverige.

Kommer med fler bilder i eftermiddag/kväll.

Nu ska vi gosa ner oss i solsängarna och njuta av solen, fågelkvitter och kanske en kall öl.

Men Gambia är the smiling cost of Africa. Överallt möts man av leenden och tiggeri. Alla vill ha något, men med ett leende. På söndag och måndag ska vi besöka skolan och förlossningskliniken. Behöver samla mod innan så nu tar vi en lunch och en stor kall öl. 

Imorgon ska vi sola, bada, slappa och sortera allt material som ska till olika ställen. 

Saknar min man och mina barn men njuter av en kall öl ändå.